Etiketter

, , , , , , , , ,

Frukosten är uppäten, tidningarna genomlästa (nåväl, de intressanta bitarna) och vi har läst högt ur diverse ledare ang Juholts avgång. Vi är alla lite trötta efter gårdagens filmkväll med Bobo + tvåbeningar. Tengil sover fortfarande på soffan och ser trumpen ut så fort man kommer för nära, som om han är rädd för att vi ska säga att han inte får sova längre. Men han får sova precis så länge han vill. Frukost, tidningsmys – vad mer kan man behöva på en söndag? Jo, lite hunddebatt såklart! :-)

Idag tänkte jag skriva om två saker, ett litet kort exempel och en lite längre debatt. Vi börjar med exemplet.

Jesper och jag gick tillsammans till ICA i morse för att köpa lite färska frallor och ägg. På vägen hem ser vi en kvinna gå med sin hund (typ tollare eller liknande) okopplad. Vi möter en hund och då går kvinnan en bit bakom oss. Hon börjar hyscha och puttra och jag vet inte vad för att få sin hund att stanna, men måste ändå ta tag i selen på den för att den inte ska springa fram till den mötande hunden. OBS! Hon kopplar inte hunden. När hundarna väl har passerat varandra släpper hon sin hund igen och det dröjer inte länge förrän den i princip går med nosen nedkörd i påsen där vi har våra frukostbullar. Kvinnan börjar hyscha och puttra igen och hunden blir genast väldigt intresserad av ett elskåp, men struntar fortfarande i sin tvåbening. Jesper och jag kan inte låta bli att retas. Jag vet, man ska inte göra det, men det gick verkligen inte att låta bli. Så Jesper börjar vissla lite, en melodi och vips så har jag en kall nos mot min ena hand. Jag vänder mig om till kvinnan och säger att jag är rädd för hundar och ber henne koppla hunden. Vad gör hon? Jo, hon säger “jaha” och säger åt sin hund att gå åt vänster, in på en annan gata.

Behöver jag säga att det rök ur mina öron en god stund efter att vi kommit hem?
Jag har aldrig förstått det här med att ha hunden lös i stan. För det spelar ingen roll hur bra koll du anser dig ha på din hund, du har ingen koll på alla andra, deras barn, bilar eller hundar. Och i det här fallet så hade kvinnan ingen som helst koll på sin hund.
Jesper kom med en fin idé att man alltid borde gå runt med ett extra koppel i fickan och helt sonika koppla de hundar som går lösa för att sedan räcka över ändan till ägaren och förklara vitsen med koppeltvång. För det är de människor som inte förstår innebörden av koppeltvång som förstör för alla oss andra.

Generellt gäller koppeltvång i alla större städer samt även i tättbebyggda områden. Information om detta ska finnas hos kommunen, så det ska inte alls vara svårt att leta fram vad som gäller för området där du bor. Koppeltvång finns av flera olika anledningar. Hundar ska inte springa lösa och kissa och bajsa vart som helst. Hundar får inte vistas på anlagda lekplatser. Hundar ska hållas kopplade så att de inte kan orsaka skador på egendom, personer eller andra djur. MEN, viktigast av allt och en sammanfattning av ovastående punkter, du ska hålla din hund kopplad av respekt för dina medmänniskor. Din Fido är säkert världens snällaste, men det finns faktiskt de människor som inte vill hälsa ens på världens snällaste hund. Det finns människor som är rädda och allergiska. Respektera dem. Och inte heller jag, som tycker att hundar är bland det bästa som finns, vill ha en okänd hund dreglandes över mina frukostfrallor. Respektera mig.

Koppeltvång finns inte till för att begränsa oss hundägare och våra hundar. Det finns till för att hundarna ska få behålla den plats i samhället som de har idag. För att alla de som inte tycker om hundar lika mycket som du och jag, fortfarande ska kunna acceptera dem. Om du tycker att din hund förtjänar att gå som den vill, okopplad, på varje promenad får du helt enkelt finna dig i att flytta från tätbebyggelsen. Svårare än så är det inte.

Puh! Som jag eldar upp mig. :-) Var tvungen att ta en liten promenad- och lekpaus med Tengil. Det var kul! Trots ett plötsligt snöande. Vi tog en lång promenad runt kanalen och “gjorde läxan”, dvs tränade på inkallning och följsamhet. Gick strålande! Sedan fick Tengil bestämma vart vi skulle gå och givetvis hamnade vi i rastgården. Lek och bus, tänkte han. Förklädd träning, tänkte jag. Och så latjade vi med hans nya kampknut ett tag innan vi började träna på “stanna kvar” och inkallningar med större störning. Det gick galant det med. Men det var svårt med inkallningen när han var tvungen att springa förbi knuten. :-) Så där finns putsningsmöjligheter kvar. Skönt att veta.

Nu till inläggens andra punkt.
För några dagar sedan gjorde Jesper mig uppmärksam på en artikel som publicerats på Sydsvenskans webbplats den 17 juli förra året. Artikeln handlar om den nya tillsynslagen för hundar används rent praktiskt. Jag kommer inte att diskutera hela artikeln av den enkla anledningen att den är så hemsk att jag inte orkat läsa hela. Artikeln i sin helhet finns att läsa här.

Tillsynslagen i fråga ger polisen (en svensk myndighet) rätt att omhänderta hundar som uppvisat s.k. aggressivt beteende, mentaltesta dessa för att utifrån testet avgöra om hunden ska avlivas, omplaceras eller återlämnas till sin ägare med ev. restriktioner.
När jag först fick höra talas om den här lagen tyckte jag att det lät bra. Det lät som att de hundar som “oprovocerat” attackerat någon (vilket hundar aldrig gör, det är bara människan som är blind för provokationen) åtminstone skulle få en “rättegång”, inte bara skjutas på plats. Men nu är jag inte alls ett fan av den här lagen.

Enligt artikeln går dessa mentaltester ut på att “återskapa” situationen i vilken attacken skedde. “En begränsad del” av dessa tester utgörs också av “en fysisk såväl som en psykisk belastning”. Enligt de protokoll Sydsvenskan tagit del av innebär detta i praktiken sparkar och slag. Man har också i protokollen hittat dokumentation av en hund som uppvisat aggressivt beteende gentemot en annan hund och då hängts upp “en god stund” i en strypsnara.

Rent krasst betalar jag för det här. Med min skatt. Jag tänker inte ta några politiska diskussioner nu, men rent krasst är det ju så. Och det äcklar mig.
Att en svensk myndighet helt lagligt får misshandla (i många fall redan vanvårdade) djur på det här sättet är mer än skandal. Att det enligt Sydsvenskans artikel dessutom finns anledning att tro att det är skillnad på hundar och hundar gör det hela ännu värre. En vanlig privatpersons hund kan man avliva utan att informera ägaren, medan en schäfer som kommer från en av polisens egna uppfödare (en uppfödare som fött upp X antal av polisens tjänstehundar) får springa runt och attackera så mycket som 6 gånger och ändå inte omplaceras, trots att polisen själva funnit att ägaren inte klarar av hunden.

Och det är inte bara jag som kritiserar detta. Även JO (justitieombudsmannen) har kritiserat polisens arbete och menar att “avlivning är en irreparabel skada och kan uppfattas som en förlust av en familjemedlem”. Detta visserligen om det enskilda fallet ovan, när polisen avlivade den omhändertagna hunden utan att kontakta ägaren, men dock.

Vad jag undrar är vilka förväntningar man har på de resultat dessa tester ska visa, eftersom man, enligt protokoll, även avlivar hundar som inte visar någon aggressivitet. Vilket resultat förväntar man sig få när man sparkar och slår en hund? Att den ska börja slicka vederbörande i ansiktet och vifta på svansen? Jag menar, hur dum får man bli? Det är väl klart som korvspad att hunden reagerar med att försvara sig. Det var ju du som började! Helt oprovocerat dessutom.

När jag läste den här artikeln blev jag rädd. För min egen del. För Tengils del. Tengil är världens snällaste hund. Han ger sig, i de allra flesta lägen. Lägger sig på rygg, vissar pinnen och vrider sig som en mask. Snälla slå mig inte jag vill bara leka. Men jag vet att i samma stund någon ger sig på mig eller honom, då är han inte den snälla lilla söta längre. Då blir han mammas vakthund. Och det är så han ska vara. Det är så hans ras ska vara.
Bostonterriern är känd för sin naivitet. Den är kompis med alla. Alltid. Nästan. Alltid utom i trängda situationer. I en sådan skulle Tengil ge allt för att försvara sig. Precis som alla hundar. Och han skulle vinna. Och ponera då att han skulle bita någon. Och hamna i polisens “mentaltest” och bli sparkad och slagen. Han skulle bli asförbannad. Och avlivad. Eftersom han var “aggressiv”. Och försvarade sig.

Jag är livrädd. För att människor är så jävla rädda för någonting vi inte behöver vara rädda för. Med ett stort måtta sunt förnuft skulle människor kunna förstå och acceptera hundar, istället för att se dem som potentiella hot. Hundar är inte vapen. Hundar är inte hormonstinna krigsmaskiner med en blodtörst större än Draculas. Hundar är skapta av människan och för att leva tillsammans med oss.
När glömde vi bort det?